Ain’t Nobody (Chaka Khan cover)

Ain’t Nobody (Chaka Khan cover)

Sedan sommaren 2017 har jag känt ett starkt driv att spela in covers på låtar jag gillar, och den första i raden blev Love Song av Sara Bareilles. En svår låt, skulle det visa sig. Så varför inte fortsätta på samma spår? Nästa cover fick bli Ain’t Nobody av Chaka Khan, en låt jag varit ordentligt betuttad i sedan tidiga tonår, men av någon anledning aldrig spelat live med något band. Så nu var det fanimej dags! Som sagt, inget man svänger ihop på en kvart. Eller som en kompis med ett nervöst skratt uttryckte det ”Tja, om man siktar mot stjärnorna kanske man kommer en liten bit upp”.

Jag ville göra en mindre maskinell version än originalet, som låter så mycket live det kan göra med en låt inspelad av två personer i ett radhus. Och jag ville att kompet skulle låta så där ungdomligt entusiastiskt överarrat med lite för mycket av allt. Typ ”kolla oss, vad supertajta vi är” med attityden man hade när man var 20 och hade årskort på Fasching. Och det blev ju ganska omfattande. När jag går igenom Logic-projektet räknar jag till 66 spår, varav 29 är sång.

Vi som spelar och sjunger:

Karin Ulfhielm: Lead- och körsång

Per Ulfhielm: Produktion, arrangemang, keyboards, gitarr, bas, trumprogrammering, körsång

Winding Down

Winding Down är ytterligare en sådan där låt som kom till världen snabbt. Jag komponerade, spelade in och mixade den på mindre än två timmar på min första semesterdag sommaren 2017 – något som också fick tjäna som inspiration till låtens titel. Att Frank Zappa är en av mina stora förebilder på gitarr är nog relativt tydligt, och jag har på sistone också lyssnat ganska mycket på hans mer finstämda verk som Pink Napkins och Watermelon i Easter Hay. Eddie Jobson var dock inte tillgänglig för att lägga ett Minimoog-solo. Jag frågade även katten Tussi om han ville klä sig i kaftan och spela ett currydoftande orgelparti, men han verkade mer intresserad av att jaga fåglar och kräkas hårbollar. Så det fick bli gitarr för hela slanten!

Jag spelar alla instrument förutom trummor som är gjorda i Logic Drummer. Särskilt stolt över sista minuten!

April – En ny låt och lite gitarrnörderi

April – En ny låt och lite gitarrnörderi

Premiärinspelning för senaste gitarr-tillskottet, en Warmoth Soloist ihopsatt av delar jag plockat ut, och justerad enligt mina specifikationer. Gitarrnörden kan notera att kroppen är av mahogny med flammig lönntopp och transparent svart finish med ”ivoroid” kantlist. Halsen är av ögonlönn med pau ferro-greppbräda och fatback-profil. Stallet är Wilkinson och mickarna är av mitt favoritmärke Kinman.

Jag gillar verkligen Warmoth, och de flesta av mina gitarrer har åtminstone någon del som kommer därifrån. Det som tilltalar mig mest med dem är alla valmöjligheter de erbjuder, som t ex träslag, halsprofil, lack osv. Just halsprofilen är extra viktig för mig. Jag måste ha en rejält tjock hals för att inte få ont i fingrarna efter en lång spelning, och Warmoth:s fatback-profil är helt perfekt för mina händer.

Man köper alltså inte hela gitarrer av Warmoth, utan måste bygga ihop delarna själv, alternativt anlita en bra gitarrmek. Jag brukar gå till Guitarlabs i Bromma, som alltid gör ett formidabelt jobb.

Låten April skrevs i april, och eftersom jag är en tämligen lat individ fick den också heta det. Jag spelar allt själv, och trummorna är gjorda med hjälp av Logic Drummer. Leadgitarren är min nya gura, och kompgitarren är en strata (också Warmoth med Kinman-mickar).

Just Listen

Många gånger krävs blod, svett och tårar för att skriva en låt. Ibland sätter man sig bara vid pianot, och så rinner toner och harmonier ur fingrarna. Just listen hör till den senare kategorin. Den tog en dryg timme att skriva och spela in, och en knapp timme att putsa, mixa och mastra kvällen efter. Jag slog igång ett 12/8-komp i Logics Drummer och satte mig vid pianot och bara spelade, utan filter eller någon tanke på vart det hela skulle ta vägen. Pianots förstatagning är i stort sett det som hörs på inspelningen (jag editerade bort några jazzbaciller).

Låten kan kanske ses som en tribut till en av min allra största förebilder på gitarr, Frank Zappa. Inte minst för att jag gör mitt bästa för att härma honom, framför allt ljudmässigt med mycket autowah.

 

Stratosphere

Jag har en stilla önskan att komponera för film, och Stratosphere är tänkt att vara bakgrund till någon slags finstämd, funderande filmsekvens. Typ tågresa i gryningen. Det är ju egentligen inte mycket till tema, utan mer lite svävande harmonier med ett långt gitarrsolo på slutet. Jag spelar alla instrument, och låten spelades in i april 2017. De episkt filmiska pukorna kommer från 8Dio’s ljudbiliotek Epic Cinematic Percussion.

 

Pin It on Pinterest