I fredags var det dags att se Ghost för andra gången i år, och tredje totalt. Förra gången var på Hovet i slutet av april, och det var väldigt bra, trots att vi hade de absolut sämsta tänkbara platserna – längst bak och längst upp. Den här gången var vi betydligt närmare, på ett knökfullt Gröna Lund. Vi var tidiga, och fick följaktligen en hel eftermiddag med åkning på Grönan, och efter en tveksam schnitzel på Biergarten värmde vi passande nog upp med House of Nightmares strax innan vi armbågade oss in i folkhavet. House of Nightmares är för övrigt jätteläskigt. På riktigt. Min puls måste ha närmat sig 200 när vi stapplade förbi den sista zombien. Jag har alltid varit ett stort skräckfilms-fan, men känner att jag blivit lite harig på gamla dar. Oh, well…

Konserten, då? Jo, det mesta var ju sig likt jämfört med Hovet, eftersom det är samma turné. Låtlistan bjöd på två överraskningar; Elizabeth och Deus in Absentia. Tyvärr varken Guleh eller Bible den här gången. Bandet var tajtare än förra gången (fantastiskt solitt komp, med bland annat en basist som imponerade stort)), ljudet var superbt (Nördobservation: Det lät som att man använt exakt samma samplingar på golvpukorna som på Meliora-plattan, du vet det bombastiska dundret med den distade efterklangen. Säkerligen var de också med på Hovet, men drunknade i ljudgröten), gastarna var mindre spralliga och hoppade egentligen bara runt så där under Mummy Dust och Absolution. Och en Papa III i högform.

När Meliora släpptes för drygt två år sedan lyssnade jag på den så mycket att jag faktiskt blev tvungen att ta en Ghost-paus, eftersom jag inte ville bli urless på en så bra skiva. Och efter att ha sett bandet två gånger på ett halvår är jag fortfarande inte trött på dem! Men nu ser jag fram emot april, då nya plattan släpps – och Papa IV introduceras.

Pin It on Pinterest

Share This