Stevie Wonder – Innervisions

Stevie Wonder – Innervisions

Innervisions är inne på 17:e ronden mot Songs in the Key of Life för titeln ”Stevies bästa platta”. Jag har svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest. Jag brukar dock luta åt Songs in the Key, om inte annat än för att den har fler låtar eftersom det är en dubbel-LP. Men Innervisions är kort och gott fantastisk. Vilka låtar! Vilket framförande! Stevie spelar de flesta instrumenten själv, och han spelar som en gud.

På Innervisions figurerar för övrigt en smått legendarisk synth, T.O.N.T.O (The Original New Timbral Orchestra), världens första multitimbrala polyfoniska synth, som bestod av en Moog Modular, en Moog III, fyra Oberheim SEM, två ARP 2600 plus en uppsjö andra moduler. Alla vintagenördars våta dröm, med andra ord.

Det finns som sagt inte en dålig låt på plattan, och det är stört omöjligt att välja en favorit, men för tillfället är jag lite extra kär i All in Love is Fair och Golden Lady (Stevie inledde för övrigt spelningen på Stadion 2004 med just Golden Lady).

Covermässigt, då? Jag har spelat Higher Ground, Living for the City och Don’t You Worry ‘bout a Thing i diverse konstellationer, och skulle inte ha något emot att spela Too High.

Stevie Wonder – Songs in the key of life

Stevie Wonder – Songs in the key of life

Mitt första minne av Songs in the key of life är att Sir Duke var signaturmelodi till Sommarmorgon på TV på sommarloven när jag var liten. Jag kan ha varit ungefär 8-9 år, och hade i ärlighetens namn ingen större koll på vem Stevie Wonder var, men jag gillade verkligen den låten. Och när det ett antal år senare blev dags att spela Stevie-låtar i coverbandsammanhang var ju Songs in the Key of Life en guldgruva. Inte ett svagt spår! Vi brukade spela Sir Duke, I wish, och As i mitt gamla band Wind Up, och Isn’t she lovely spelade Karin och jag på en av våra döttrars dop. Och har jammat i replokalen på de flesta av de andra spåren.

Men är det verkligen Stevie Wonders bästa platta? Tja, jag brukar pendla lite mellan Songs in the key och Innervisions, men tror den här vinner i längden. Båda finns med på min öde ö-lista, vilket inte många andra artister kan ståta med.

Höjdpunkter

If it’s magic (älskar harpspelet), Contusion (Michael Sembellos gitarrspel är lysande), I wish (kommentarer överflödiga).

 

 

Raul Midon, Fasching 29 april 2017

Raul Midon, Fasching 29 april 2017

Fasching den 29 april 2017. Jag sitter vid ett av borden på övervåningen, precis mitt emot scen. Jag har ett sådant där fåraktigt, lyckligt flin på läpparna och applåderar så att handflatorna ömmar. Raul Midon har just spelat kvällens sista nummer och jag vill bara ha mer – trots att konserten hållit på i två timmar. Vi har innan konserten pratat om spellistor med låtar som ger en gåshud, och jag tror hela kvällens setlist skulle kvala in på den listan.

För den som inte känner till Raul Midon (vilket tyvärr är alldeles för många) är han lite grann som en latinsk kombination av Donny Hathaway och Sting, plus ett stänk Paul McCartney och Paco De Lucia. New York Times har passande kallat honom “A one-man band who turns a guitar into an orchestra and his voice into a chorus”. Det hade i och för sig varit roligt att se honom med ett helt kompband (se video längst ner på sidan!), men om någon artist klarar sig utan komp är det Raul Midon.

Det är stundtals naket och avskalat, och stundtals väldigt ösigt. Alltid med ett naturligt sväng. Vi bjuds smäktande soulpop och smattrande flamencofunk för att i nästa stund få höra Midon dra av en jazzstandard. Allt med bravur. När han spelar gitarr med vänsterhanden, congas med höger och samtidigt växlar mellan sång och sin patenterade ”muntrumpet” har jag svårt att inte skrika rakt ut av lycka.

Jag känner mig privilegierad över att få se och höra en sådan världsartist på så nära håll, och samtidigt vemodig över att det bara är ca 100 personer som letat sig till Fasching denna lördagkväll i april. Varför är det inte fullsatt?

Kvällens höjdpunkter: Waited all my life, You and I och den avslutande My One and Only Love. Världsklass, and then some!

Setlist

Pedal to the metal

Sound shadow

Badass and blind

Sunshine

Listen to the rain 

Separate identity (gtr)

Yardbird suite (parker)

Suddenly

Why am I feeling so bad

You and I

Was it ever really Love

Waited all my life 

All that I am

If only

Expression of Love

Here’s to hoping

State of mind

My one and only Love

 

Här är en hel konsert med Raul Midon och Richard Bona från 2011. Jag grämer mig fortfarande för att jag missade dem när de var på Fasching.

Funky Cruise

Funky Cruise såg dagens ljus i juni 2015, och var ursprungligen tänkt att vara ett backing track, utan melodi och solon, som OddGrooves kunder kunde använda för att öva till. Det blev dock en hel låt, en låt som jag är ganska nöjd med!

Magnus Brandell spelar trummor, och jag spelar på en Gibson 339 Custom Shop.

Pin It on Pinterest