Tack för musiken, Chris Cornell

Tack för musiken, Chris Cornell

Tack för musiken, Chris Cornell

En av de största rockrösterna har gått ur tiden, bara 52 år gammal. Här följer några ord om de två Chris Cornell-plattor som betytt mest för mig.

Soundgarden – Superunknown

Jag var aldrig något stort grunge-fan på 90-talet, även om jag gillade både Pearl Jam och Alice in Chains. Jag älskade dock Soundgarden, och deras största hitplatta Superunknown från 1994 hör fortfarande till mina riktigt stora musikupplevelser från den eran. Låtar som Black Hole Sun, The Day I Tried to Live och Spoon Man fungerade i mångt och mycket som ett soundtrack för mig under en alt-rockig del av 90-talet (tillsammans med bland andra Jeff Buckley och Jellyfish), och trots att de spelades i princip hela tiden på radio och MTV har jag fortfarande inte tröttnat på dem. Soundgarden var i mitt tycke mycket bättre än sina samtida gelikar från Seattle, med en psykedelisk typ av grungerock som ibland tog progressiva avstickare med udda taktarter och oväntade harmoniska vändningar.

Superunknown var ett mästerverk när den kom, och den håller förvånansvärt bra än idag.
Jag sticker ut huvudet och hävdar bestämt att Cornells röst var på tok för bra för grunge-genren (OK, Eddie Vedder är också bra, men inte så bra), och det visade sig extra tydligt på hans första soloplatta Euphoria Morning från 1999.

 

Euphoria Morning

Euphoria Morning från 1999 är, trots att mycket av både harmoniken och det psykedeliska känns igen från Soundgarden, en ganska lugn rockplatta, med ingredienser av pop, blues och folk-rock. Skivan är genomgående mästerligt bra. Spår som står ut är singeln Can’t Change Me (särskilt den franska versionen som fanns med på en specialutgåva), Disappearing One, Preaching the End of the World och blueslåten When I’m Down.

Cornells sång är verkligen på topp, och han använder hela dynamiken i sitt fyroktaviga register, från intimt och lågmält till Robert Plant-ylande. Produktionen utstrålar ett sällsynt skådat lugn och självförtroende, och säger liksom att ”det här får ta sin tid, vi väntar med wailrefrängen en stund till. Andas”.

Euphoria Morning håller lika bra idag som för 18 år sedan, och är och förblir Chris Cornells magnum opus.

Pin It on Pinterest